Jag trodde att jag var kvitt dem...

...men jag hade fel. Farsta centrum är söderorts-alkisarnas Mekka.
Min försa iaktagelse var när en alkis-kvinna gick förbi en liten flicka som grät. Precis när kvinnan gick förbi började flickan som av en händelse gråta lite extra högt. Då stannade alkisen och satte sig på knä brevid flickan och skrek tillbaka. Det bästa var att flickans mamma inte gjorde något.

Andra mötet, ungefär 5 min senare började med att jag såg en man i 40-års åldern, komma cyklandes mitt på Farsta torg i FULL (he-he) fart och jag tänkte att det här kan aldrig sluta lyckligt när han susade fram som stenmark mellan soptunnorna. Vid sista porten  kom han en aning snävt, krockade med soptunnan och lyckades göra en framåtvolt. Jag gick fram till honom och kollade hur det hade gått men det var lugnt, han skulle bara vila lite så skulle det gå bra.

Mitt sista möte var när jag satt och väntade på bussen och kände mig lite trött, varpå jag gäspade. I samma ögonblick rullade det förbi en något berusad kvinna i rullstol och sa till mig att hålla för munn. Jag blev satt på plats riktigt ordentligt och kunde inte annat än att le lite förläget.


I sann seinfeldt-anda lägger jag upp en helt orelaterad bild





Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0